Andra dagen i Grenoble bjöd på strålande sol och värme, samt en klimatdemonstration. Denna var ett sätt för icke-skolungdomar som därmed missat fredagens demonstration att också visa sitt engagemang för klimatfrågor. Just det här med demonstrationer känns så ovant. I vintras, när vi fortfarande var utan regering, twittrades det om att i andra länder hade det varit demonstrationer på gatan för länge sedan, medans det enda vi bryr oss om det finns något kaffe kvar. Skrivet på ett litet mer humoristiskt sätt såklart. Den var så klockren, och jag förstår demonstrationsdelen mer nu. För i Grenoble var det inte bara den här demonstrationen denna dag, utan även två andra demonstrationer samtidigt. Det var heller inget undantagsfall, utan något som tog plats regelbundet.

På ett sätt tycker jag verkligen att demonstrationer är bra. Som Louise uttryckte det: det är fint att se alla människor aktivera sig för en gemensam sak. Vad gäller miljön kan jag ju tycka att det är bättre att man gör något privat, men större förändringar måste ske på politisk nivå och då är demonstrationer ett ypperligt sätt att visa att vi är många som bryr oss om frågan och vill ha förändring. Lite som Earth hour. Jag har haft bekanta som har argumenterat emot med att bara stänga av elen en timma inte spar någonting i det stora hela. Där håller jag helt med, men det är ju inte energispar som är meningen. Meningen är att visa hur många vi är som bryr oss, och det är därför initiativet behövs.

På ett annat sätt kan jag inte låta bli att undra om inte demonstrationerna förlorar sitt syfte när de hålls ofta. Då blir det helt plötsligt inte längre något som väcker uppmärksamhet, utan något som bara är där. Nu vet jag inte exakt hur ofta de hålls i Grenoble eller i Frankrike överlag, men det var en tanke som slog mig.

Antonia och Louise