För några veckor sedan bestämde jag och Maria från klassen oss för att åka till den lilla staden Neustadt. Idyllisk och mysig by som skulle kunna beskrivas som en tysk morden i Midsommer-by. Väldigt lugnt på gatorna, inte så mycket att göra men trevlig för en eftermiddagskaffe och plugg. En fin kyrka hade de också. Thumbs up!

Canon EOS 5D Mark II

Promenaden i Altstadt avslutades med en vandring upp på det intilliggande berget Schlossberg. Hade intilliggande varit ett tyskt ord, hade det stavats med tre l, då det egentligen är det mest logiska. Intill-liggande. Jag börjar tycka att tre konsonanter i rad inte är det minsta konstigt. Kanske en skada av att varje dag se ordet Geschirrrückgabe (=brickåterlämning/diskåterlämning) i vår skolmatsal.

Hursomhelst, Schlossberg och utsiktsplatsen Kanonenplatz är några av mina favoritplatser här i Freiburg. Man är så pass högt upp att man får en överblickande utsikt över hela staden, samtidigt som man är så pass långt ner att man ser detaljer på husen och gatorna. Jag tror faktiskt att jag har tagit med alla mina besök till denna fantastiska plats, som jag själv blev visad under min första vecka här.

Freiburgs Altstadt

Haus zur Schwarzen Katz

Canon EOS 5D Mark II

Efter Münstermarknaden vandrade vi omkring i Freiburg och dess innerstad. Ytterst mysigt. En sak som är lite speciell här i Freiburg, är att många hus heter något. Det kan vara alltifrån lejonets hus till någon persons hus. Jag tycker att det är kul att det får stå kvar och kan inte låta bli att fundera kring historierna bakom. Vilka var dessa personer? När döpte man huset? Varför döpte man det? Ibland står det när, som exemplet här ovan, men inte alltid.

Som ni kanske har märkt i tidigare inlägg, finns det mycket gatukonst här. Jag är ett stort fan av det också, när det väl är konst. Klotter är en annan sak, men fin graffiti eller målningar tycker jag verkligen höjer en stad. Någon dag vill jag bara ut och fota gatukonsten i denna stad, även om tiden just nu saknas mig. Prov, besök och inlämningar får gå före både fotandet och bloggen, men hoppas att det lugnar ner sig efter nästa torsdag.

Canon EOS 5D Mark II

Som jag skrev i förra inlägget, så är Kürbis ingrediensen man har i allt just nu. Jenny och jag bestämde oss därför för att laga Kürbisrisotto med lite rostade Kürbiskärnor som topping. Även om det inte blev det godaste vi lagat, så hade vi otroligt kul. Speciellt när vi gjorde en liten Kürbislykta av skalet! Receptet är taget från den tyska sidan chefkoch.

Pumparisotto

Ingredienser, ca 3 portioner:

• 450 g Pumpakött. Vi hade lite mindre, men tror orginalmängden hade varit bättre
• 1 st Schalottenlök
• 1 st Vitlöksklyfta
• 2 msk Olivolja
• 2 msk Smör
• 350 g Avorioris (risottoris)
• 150 ml Vitt vin
• 1 liter Grönsaksbuljong
• 1 knippe salladslök. Vi glömde denna men tror det hade varit gott i.
• 3 tsk Crème fraîche
• 50 g Riven parmesan

Gör så här:

1. Skär pumpaköttet i små bitar, samt skala och hacka schalottenlök och vitlöksklyftan.
2. Hetta upp olivoljan och smöret. Fräs sedan pumpaköttet och löken. Låt även riset fräsa med de sista minuterna.
3. Tillsätt vinet och låt koka in. Tillsätt sedan buljongen i omgångar tills nästan allt har kokat in.
4.  Putsa och skär salladslöken i ringar och tillsätt till risotton.
5. När all vätska har kokat in, tillsätt crème fraîche och parmesanosten. Salta och peppra.