Canon EOS 5D Mark II

Dag tre på Ludvigs besök cyklade vi till Vauban för att vandra tillsammans med Natalja från klassen. Vauban ligger intill berget Schönberg, som på svenska ungefär skulle betyda “vackra berget”. Jag förstår varför. Med en utsikt över Freiburg och stora vinfält är det svårt att inte bli imponerad. Jag tror att vi gick omkring i någon timma samtidigt som vi smååt av både ljusa och mörka vindruvor. Med handen på hjärtat, tror jag att de är de godaste vindruvorna jag har ätit.  Tur för mig att det säljs vindruvor på marknaden här varje lördag, där lokala bönder/odlare säljer sina varor. Får helt enkelt ta och köpa fler!

Bredvid vinfälten fanns även åkrar där kor gick och betade. Mitt bland dessa låg det ett övergivet jakttorn som vi bestämde oss för att klättra upp i. Det var dock lättare sagt än gjort, då vi behövde ta oss igenom ett buskage med väldigt taggiga växter som hade en förmåga att fastna i min kofta. Om och om igen. Jag vill skriva att det var värt för att man fick en ännu finare utsikt, men då hade jag ljugit. Ända anledningen till att det kanske var värt, är att jag nu har en historia att berätta. Trots att den inte ens är bra…

Olympus OM-D E-M10 Mark II

Så bar det äntligen av till München! Jenny och jag hade pratat om detta nästan ända sedan vi kom till Freiburg, och förra helgen blev det äntligen av! För att ta sig dit var den en fem timmars lång bussresa, som bland annat bar förbi vackra Bodensee. La in en länk till en av de städerna vi passerade för den late som ändå villl se hur vackert det är. När vi väl kom fram till München var ett stort “wow” som blev första intrycket. Detta då vår bussväg till huvudstationen kantades av stora och moderna glasbyggnader samt en färgstark solnedgång. Lite som första bilden, vilken är tagen precis när vi klev ur bussen, fast att byggnaderna var ännu glasigare.

Jennys familjevän Vincent och hans rumskompis mötte upp oss på stationen, då det var hos dem vi skulle bo under vår resa. Älskar att bo hos någon bekannt när jag reser, för då känner man att man kommer till ett hem och inte bara ett rum. Man får också ett väldigt trevligt sällskap och ofta guidning av någon som faktiskt kan stan. Vi gick i alla fall och åt god mat på Vapiano, för att sedan spendera resten av kväll spelandes och pratandes hemma hos dem. De hade dart. Behöver jag säga något mer? En mycket bra start på vistelsen!

Idag har hela dagen spenderats i Europa Park. Det är ett stort nöjesfält i närheten av Freiburg som är känt för sin tematisering. Många av Europas länder finns representerade så jag kan stolt säga att jag idag bland annat har varit i Grekland, England, Spanien, Italien och Island. Tematiseringen tyckte jag var väldigt bra gjord, med många smådetaljer och stilar som man såg växlade och speglade sitt land. Just nu hade de halloweentema i hela parken. Pumpor låg utspridda längs med gatan och spindelväv, häxor och andra läskiga objekt kunde dyka upp lite varsom. Så. Välgjort. Så. Bra.

Av berg- och dalbanorna var det två stycken jag föll lite extra för. En hade många, höga och branta nedförsbackar. Det gjorde att när vi satt längst fram var det som att blicka ut över ett stup i någon sekund innan vagnen rasade ner för backen. Den andra av mina favoriter hade loopar och twistar som resulterade i att man åkte uppochner flertalet gånger. För er som inte vet eller har gissat sig till, så hör jag till dem som tycker att ju större, högre, läskigare, magkittlande en berg- och dalbana är, desto bättre.

Det som var synd nr ett var att vi inte hann/orkade prova någon av de Cocktails som serverades på de tillhörande hotellen. Dessa Cocktails ska nämligen vara, citat av min vän i München: “De godaste Cocktailsen jag någonsin smakat”. Ger mig dock en anledning att åka tillbaka! Det som var synd nr två var att jag inte tog med mig en kamera pga. stöldrisk, så därav iPhonebilderna.

Totalt sett dock en superdag!

Andra dagen med Ludvig hängde vi vid Seepark. Seepark var det som räddade mig från värmen under de första veckorna här, en värme som var nästintill outhärdlig. Seepark är en trevlig sjö där såväl badare som sköldpaddor trivs. Vi hade först högläsning ur min tyska bok och vandrade sedan upp i ett torn som fanns där. Lite väl kallt denna dag för mig dock, som enbart hade shorts, linne och en väldigt tun tunika.

I Freiburg kommer man nästan överallt med cykel. Jag har en och Ludvig skulle få låna en av Basti. Cykeln att låna var dessvärre inte tillgänglig förrens senare under dagen och vi trodde därför att tiden på förmiddagen skulle spenderas till fots. När vi kommer ut från min lägenhet på morgonen dock så står det en sparkcykel och ett badmintonracket lutandes mot ett träd. På dem sitter en lapp där det står Zu verschenken. Det betyder i princip “att ge bort”, “till skänkes” eller liknande på svenska. Vi tog därför glatt sparkcykeln, som blev Ludvigs färdmedel resten av dagen.

Waldhaus, en ölsort som tydligen inte finns hemma. Öl är inte min favoritdryck att dricka, men som fotoobjekt klarar de sig bra!

Ludvig och Basti

Efter bara några veckor i Freiburg fick jag besök hemifrån. Ludvig, en vän från mitt program på Chalmers som också har gjort samma utbildning i Freiburg, kom hit och hälsade på. Första riktiga kvällen grillade vi tillsammans med Basti, en av hans gamla vänner som bor här. Vi höll hus på Bastis balkong med utsikt över Schwarzwald. Att få igång grillen var ett litet äventyr i sig, då hans tidigare inköpta “antändare”, har ingen aning om vad det heter, vägrade att ta eld. Efter att ha försökt med både pinnar och tidningar, pausade vi och gick en promenad längs floden Dreisam. Samma flod som rinner precis utanför mig!

Till vårt sällskap då hade vi en stor glassförpackning med tre skedar. Omnomnom! Jag har verkligen blivit helt galen i glass här nere, tycker att det är så gott. På vägen tillbaka gick vi förbi en liten affär och köpte oss nya “antändare”, så att grillen äntligen ville starta igång! Maten blev aningen sen, men bättre sent än aldrig. Lite samma motto gäller för detta inlägg, då besöket var för mer än två veckor sedan nu. Väntar dock nytt besök nu till helgen. #yayvadkul