Kürbisrisotto

img_0997

img_0991

Canon EOS 5D Mark II

Som jag skrev i förra inlägget, så är Kürbis ingrediensen man har i allt just nu. Jenny och jag bestämde oss därför för att laga Kürbisrisotto med lite rostade Kürbiskärnor som topping. Även om det inte blev det godaste vi lagat, så hade vi otroligt kul. Speciellt när vi gjorde en liten Kürbislykta av skalet! Receptet är taget från den tyska sidan chefkoch.

Pumparisotto

Ingredienser, ca 3 portioner:

  • 450 g Pumpakött. Vi hade lite mindre, men tror orginalmängden hade varit bättre
  • 1 st Schalottenlök
  • 1 st Vitlöksklyfta
  • 2 msk Olivolja
  • 2 msk Smör
  • 350 g Avorioris (risottoris)
  • 150 ml Vitt vin
  • 1 liter Grönsaksbuljong
  • 1 knippe salladslök. Vi glömde denna men tror det hade varit gott i.
  • 3 tsk Crème fraîche
  • 50 g Riven parmesan

Gör så här:

  1. Skär pumpaköttet i små bitar, samt skala och hacka schalottenlök och vitlöksklyftan.
  2. Hetta upp olivoljan och smöret. Fräs sedan pumpaköttet och löken. Låt även riset fräsa med de sista minuterna.
  3. Tillsätt vinet och låt koka in. Tillsätt sedan buljongen i omgångar tills nästan allt har kokat in.
  4.  Putsa och skär salladslöken i ringar och tillsätt till risotton.
  5. När all vätska har kokat in, tillsätt crème fraîche och parmesanosten. Salta och peppra.


Svenja zu Besuch

svenjaimg_1020

img_1022

 

img_1027

“Neuer Süßer”, det vill säga vin som producerats i år och inte helt vinat till sig än utan har smak som vindruvesaft

img_1030

Jenny och en något udda Kürbis

img_1031

Det var inte bara jag som fotade marknaden

img_1035

img_1041

Canon EOS 5D Mark II

För två veckor sedan var min tyska vän Svenja på besök från Frankfurt. Hur kul som helst att hon kom hit och såg hur jag hade det, speciellt med tanke på att hon fick se Freiburg ur sin soliga och bästa sida. Att kunna äta frukost på balkongen i slutet av oktober, det är ingenting jag är van vid.

Efter att ha sovit ut och ätit vår frukost på balkongen, bara för att jag kan säga det igen, drog vi oss in mot stan och den dagliga marknaden som finns där. Konceptet liknar lite bondens marknad i Göteborg, då lokala bönder kommer in till staden för att sälja sina grönsaker och frukter. Något jag har upptäckt här är att tyskarna blir som pumpagalna under hösten. Pumpa heter på tyska Kürbis och överallt kryllar det av olika sorters Kürbis, Kürbisrecept och höstmenyer med Kürbisrätter. Inte mig emot, eftersom jag tycker Kürbis är riktigt gott och verkligen har börjat uppskatta säsongsbetonad mat.

På marknaden fanns det också flera som sålde så kallat Neuer Süßer, vilket är ett sorts vin från årets säsong. Det är dock inte helt färdigt vin utan alkoholprocessen har snarare precis börjat. Därför är det grumligt och smakar snarare som vinbärssaft än som alkoholhaltigt vin. Jag tycker att det liknar det alkoholfria man kan dricka i Sverige men min syster höll inte riktigt med om det när hon fick smaka. Det sägs att kärt barn har många namn, och det gäller även för Neuer Süßer. Här i Freiburg är Neuer Süßer det vanligaste, men kommer du till andra vinregioner kan det bland annat heta Neuer WeinBitzler eller Sauser. 

Nu till lite tysk grammatik. Anledningen till att det heter Neuer Wein istället för Neu Wein, Neuer Süßer istället för Neu Süß, är att vin är en alkoholhaltig dryck och därmed har artikeln Der, vilket gör att alla adjektiv i dessa fall ska sluta på -er. Så då vet ni det.

Ibland förundras jag lite över skillnader i humor här och hemma. Här är det, kanske inte helt normalt men ej heller konstigt, att man sitter med en gosedjursorkester och spelar för att få pengar. Om jag känner mitt Sverige rätt, hade det skapat väldigt många sneda blickar där. Det har även gällt andra saker. När vi var på en vinkällarvisning så drogs det ett skämt om att männen behövde breda axlar för att kvinnorna skulle kunna luta sig därpå. Medelåldersmänniskor skrattade lite sådär lagom, medan tanken som flög i mitt huvud var “Det där hade aldrig gått hem i Sverige utan setts som totalt negativt“. Men det är sånt här jag gillar med att vara utomlands. Man får ett nytt perspektiv.

 


München Tag Zwei Punkt Eins

OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jenny, Vincent och Christopher

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Olympus OM-D E-M10 Mark II

På eftermiddagen strosade vi genom den sydliga delen av Münchens stora park Englischer Garten. Även om stadspuls och arkitektur är trevligt, så är det parker som gör själva staden enligt mig. Den här parken låg längs med floden Isar, som rinner genom München. På sommaren badar många Münchenbor här. De hoppar i, flyter med någon kilometer, åker buss tillbaka till starten, och börjar om. En helt okej sommardag skulle jag vilja säga. I parken så låg också en graffititunnel. Tyvärr var det här min kamera dog och inga fler bilder kunde tas. Lite surt men att “bara” få uppleva det live var ju inte helt fel det heller.


München Tag Zwei

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Olympus OM-D E-M10 Mark II

Dag två i München bjöd på en stadsvandring tillsammans med Jenny, Vincent samt min vän Christopher som jag lärde känna i våras. Vi åt mat på ett av de mest kända bryggerierna i München, Hofbräuhaus. Tydligen så har stamkunder där sitt egna glas samt ett lås som de låser fast den på plats med, så att de slipper bära den fram och tillbaka. Dock krävs det många års kötid, tror Christopher sa 25 men är ej säker, för att få en av dessa låsplatser.

Byggnaderna i München tyckte jag var ganska lika varandra. Om jag till exempel jämför med Göteborg och Stockholm, där man ofta kan säga ungefär vart man befinner sig bara man tittar på arkitekturen, så gick inte det alls att avgöra i München. De flesta hus var ungefär tre våningar höga och pastellfärgade. Det fanns också flertalet kyrkor, samt en nybyggd synagoga som skiljer sig från mängden. Nedersta bilden.


All’s well that ends well

img_0270

img_0271-copy

Canon EOS 5D Mark II + Tamron AF 28-75mm f/2.8

Jag har på något sätt alltid haft en fascination för rosor.

Någon gång för många, många år sedan. Jag fick läst för mig en bok där blommor hade liv. Rosflickan var utan tvekan finast och jag vill minnas att hon även var väldigt snäll. Där och då, blev rosen min favoritblomma. Åren gick och rosen behöll sin topplats, inte bara för att den var fin utan också för att den doftade så gott.

Ettan på gymnasiet. Sitter i klassrummet där vi har svenska och engelska. Bakom mig hänger en affisch, föreställandes en hand som är omvirad av en ros, tillsammans med citatet “All’s well that ends well”. Man ser hur taggarna från rosen tränger in i armen samtidigt som själva blomman är utvecklad, vacker och hålls av handen. Allt är bra, som slutar bra. Det stämmer så väl. Och rosen är en perfekt symbol för det.

Freiburg 2016. Vi vandrar på Schönberg och framför mig dyker en rabatt med olika sorters rosor upp. Jag fotar dem alla, och konstaterar än en gång hur fascinerad jag blir av denna blomma.


Warning: Attempt to read property "queue" on null in /customers/8/3/1/lovre.se/httpd.www/wp-includes/script-loader.php on line 2841 Warning: foreach() argument must be of type array|object, null given in /customers/8/3/1/lovre.se/httpd.www/wp-includes/script-loader.php on line 2841