Inne på Pain et Cie.

Jag och delar av min brunch, samt lite clementiner på en matmarknad vi gick förbi efteråt.

När körsbärsträden blommar, då är våren här.

Resan i Grenoble avslutades med en väldigt god brunch på det mysiga cafét Pain et Cie. Brunchen innehöll allt man kan tänka sig. Croissants, yoghurt med müsli, tre sorters ostar, marmelad, smör, rökt lax, sallad och givetvis franska baguetter. Franska baguetter måste vara något av det godaste som finns. Jag och Louise diskuterade kring hur konstigt hur det kan vara en så stor skillnad på baguette och baguette, och hur skillnaden kan uppstå direkt vid landsgränsen.  För det var något som hon märkt av under sin tid där, att så fort de åkte skidor i närmaste byn på italienska sidan var det genast baguetter som saknade det där extra de franska har. På tal om baguetter, en stereotyp som blev bekräftad flertalet gånger, är fransosen som har en baguette uppstickandes ur ryggsäcken. Tyvärr fick jag ingen på bild, lite oartigt att bara “hej jag vill fota dig för du har en baguette i väskan”, men såg x antal gånger detta under min resa. Något som Louise bekräftade var en vanlig syn och inte bara jag som råkat vara på rätt plats vid rätt tidpunkt.

En annan sak som tydligen är vanlig i Frankrike/Grenoble är att fisk går under benämningen vegetariskt. Då det egentligen skulle vara en charkuteritallrik till brunchen, frågade vi om man kunde få den vegetarisk och kanske lite mer tillbehör om de tog bort tallriken. Inga problem blev svaret, och att vi istället för charkuterierna skulle få lite extra sallad. Och in kommer de med laxen. Då vi båda försöker att äta vegetariskt av miljöskäl, hade det bara blivit fel om vi skickat tillbaka den då den i så fall hade blivit slängd och producerad totalt i onödan. För mig var det väldigt väldigt konstigt att vi fått fisk när vi tydligt uttryckt att vi ville ha brunchen vegetarisk, men Louise hade mest bara suckat och berättade om en restaurang hon varit på. Under rubriken vegetariskt på menyn innehöll alla rätter fisk. Vi ska väl dock egentligen inte säga något, då vegetariskt i Sverige och Tyskland egentligen är lakto-ovo-vegetariskt, och helt vegetariskt är vad vi menar när vi säger veganskt…

Att i princip det sista jag såg innan jag lämnade Grenoble var massa blommande körsbärsträd, gjorde den redan underbara resan fulländad.

Dagen avslutades med att ta gondolen upp till La Bastille, en militärfästning belägen på ett av Grenobles berg.  Fantastisk utsikt, som bara blev vackrare desto mer det skymde. Tur för mig att Louise var förberedd och vet hur mycket jag gillar att fota, annars hade det nog varit jobbigt när jag bara skulle ta en bild till. Och sedan bara en till. Ibland förstår jag helt ärligt inte hur mina vänner orkar med mig… Men bilderna blev bra så jag är glad och nöjd!

Gondolerna som vi åkte med upp.

Utsikt över Grenoble med Alperna i bakgrunden.

Floden Drac som rinner genom hela staden.

Efter demonstrationen bar det vidare mot ett arkeologiskt museum. Vanligtvis är jag ingen stor museumfantast, framförallt inte när det kommer till historiska museum. Musée archéologique Saint-Laurent blev dock undantaget, det var utan tvekan det bästa historiska museum jag har besökt. Det var byggt ovanpå en arkeologisk utgrävningsplats, så att man kunde se utgrävningarna och ruinerna på nära håll, samtidigt utan risk att röra något. Se men inte röra perfekt implementerat. Totalt fanns det också ca 10-15 ställen med ljudguide, där det berättades mer om historian bakom och vad det var man såg.

Med nya intryck tog vi sedan en promenad i väldigt mysiga kvarter, som hade små konstgallerier och hantverk. Åh vad jag älskar hela känslan att strosa så. Det mesta var tyvärr stängt när vi gick förbi, men vad gör det när gatorna är konst bara i sig själva?

Första synen när man kom in i museet var denna fantastiska grund.

Mysigt mysigt.

En av konstgatorna

En ruin-tegelstenstrappa utanför museet

Andra dagen i Grenoble bjöd på strålande sol och värme, samt en klimatdemonstration. Denna var ett sätt för icke-skolungdomar som därmed missat fredagens demonstration att också visa sitt engagemang för klimatfrågor. Just det här med demonstrationer känns så ovant. I vintras, när vi fortfarande var utan regering, twittrades det om att i andra länder hade det varit demonstrationer på gatan för länge sedan, medans det enda vi bryr oss om det finns något kaffe kvar. Skrivet på ett litet mer humoristiskt sätt såklart. Den var så klockren, och jag förstår demonstrationsdelen mer nu. För i Grenoble var det inte bara den här demonstrationen denna dag, utan även två andra demonstrationer samtidigt. Det var heller inget undantagsfall, utan något som tog plats regelbundet.

På ett sätt tycker jag verkligen att demonstrationer är bra. Som Louise uttryckte det: det är fint att se alla människor aktivera sig för en gemensam sak. Vad gäller miljön kan jag ju tycka att det är bättre att man gör något privat, men större förändringar måste ske på politisk nivå och då är demonstrationer ett ypperligt sätt att visa att vi är många som bryr oss om frågan och vill ha förändring. Lite som Earth hour. Jag har haft bekanta som har argumenterat emot med att bara stänga av elen en timma inte spar någonting i det stora hela. Där håller jag helt med, men det är ju inte energispar som är meningen. Meningen är att visa hur många vi är som bryr oss, och det är därför initiativet behövs.

På ett annat sätt kan jag inte låta bli att undra om inte demonstrationerna förlorar sitt syfte när de hålls ofta. Då blir det helt plötsligt inte längre något som väcker uppmärksamhet, utan något som bara är där. Nu vet jag inte exakt hur ofta de hålls i Grenoble eller i Frankrike överlag, men det var en tanke som slog mig.

Antonia och Louise

Efter lunchen blev det en promenad i vackra Grenoble. Jag visste i princip ingenting om staden innan jag kom hit, men blev så positivt överraskad! Arkitekturen liknar på många sätt byggnader i Paris, och vart man än ser så skymtade man berg i bakgrunden. Det är underligt hur man kan fascineras så över det lilla, såsom denna utsikten. Trots att jag har fin arkitektur omkring mig hela tiden, både i Göteborg, Aachen och på resor till exempelvis Paris, så upphör jag aldrig att känna ett totalt lyckorus när jag ser en riktigt fin byggnad. Samma rus kommer också när jag tar en bild som jag känner blir lite extra bra, där ljuset bara faller sådär perfekt som jag vill.

På kvällen besökte vi en studentfest, som låg på berget till höger i första bilden – vilket gjorde att utsikten var helt underbar, och en liten del av mig svor över att inte kameran var med.  Dock är det stunder som dessa som jag bara njuter. Älskar att få besöka vardagslivet när reser, det ger så mycket mer än att bara se turistattraktionerna som finns.

Le Drac som flyter fram. I bakgrunden syns en gondol som går upp till utsiktspunkten Bastille.

Ytterligare utsik med bergen i bakgrunden

Grenobles gator – med typsikt franska byggnader.

Uppe till höger här låg studenthemmet där vi var på kvällen.