I mitten av mars fyllde min roomie år, vilket vi såg till att fira. Jag överraskade med frukost, som bestod av amerikanska pannkakor, fruktfat och hemmagjord “hallonsylt”. Jag gjorde ett tappert försök till att vara konstnärlig och skriva “23” med lite av smeten. Det gick sådär. Trots min egna besvikelse, tyckte Tale att det var så söta och det är ju i slutändan det viktigaste.  Sedan var det vandring med picknick och mousserande som gällde, innan en minifest på kvällen.

Tale hade valt ut en vandringsrutt som skulle ta 3,5 timmar, vilket vi tyckte kändes ganska lagom. Dock vet jag inte om det var antalet och längden på fikarasterna och fotostunderna, eller om vi helt enkelt var extremt långsamma vad gäller vandring, men istället för dessa 3,5 timmar så tog det oss sex timmar. Under dessa sex timmar hann vi passera både fält, skog, och åar. Däribland en bäck, vars “bro” enbart bestod av en liknande aliminiumställning med hål i. Kändes sjukt osäkert att gå utan att ramla, men vi klarade oss över även om en av oss sittandes pushade sig framåt längs hela bron. Var sammanfattningsvis en väldigt mysig dag!

Överraskningsfrukosten med de smått misslyckade pannkakorna.

Här ser ni alltså “bron”. Tur att man kan hjälpas åt.

Vackra Eifel med små bäckar mitt i skogen.