Inne på Pain et Cie.

Jag och delar av min brunch, samt lite clementiner på en matmarknad vi gick förbi efteråt.

När körsbärsträden blommar, då är våren här.

Resan i Grenoble avslutades med en väldigt god brunch på det mysiga cafét Pain et Cie. Brunchen innehöll allt man kan tänka sig. Croissants, yoghurt med müsli, tre sorters ostar, marmelad, smör, rökt lax, sallad och givetvis franska baguetter. Franska baguetter måste vara något av det godaste som finns. Jag och Louise diskuterade kring hur konstigt hur det kan vara en så stor skillnad på baguette och baguette, och hur skillnaden kan uppstå direkt vid landsgränsen.  För det var något som hon märkt av under sin tid där, att så fort de åkte skidor i närmaste byn på italienska sidan var det genast baguetter som saknade det där extra de franska har. På tal om baguetter, en stereotyp som blev bekräftad flertalet gånger, är fransosen som har en baguette uppstickandes ur ryggsäcken. Tyvärr fick jag ingen på bild, lite oartigt att bara “hej jag vill fota dig för du har en baguette i väskan”, men såg x antal gånger detta under min resa. Något som Louise bekräftade var en vanlig syn och inte bara jag som råkat vara på rätt plats vid rätt tidpunkt.

En annan sak som tydligen är vanlig i Frankrike/Grenoble är att fisk går under benämningen vegetariskt. Då det egentligen skulle vara en charkuteritallrik till brunchen, frågade vi om man kunde få den vegetarisk och kanske lite mer tillbehör om de tog bort tallriken. Inga problem blev svaret, och att vi istället för charkuterierna skulle få lite extra sallad. Och in kommer de med laxen. Då vi båda försöker att äta vegetariskt av miljöskäl, hade det bara blivit fel om vi skickat tillbaka den då den i så fall hade blivit slängd och producerad totalt i onödan. För mig var det väldigt väldigt konstigt att vi fått fisk när vi tydligt uttryckt att vi ville ha brunchen vegetarisk, men Louise hade mest bara suckat och berättade om en restaurang hon varit på. Under rubriken vegetariskt på menyn innehöll alla rätter fisk. Vi ska väl dock egentligen inte säga något, då vegetariskt i Sverige och Tyskland egentligen är lakto-ovo-vegetariskt, och helt vegetariskt är vad vi menar när vi säger veganskt…

Att i princip det sista jag såg innan jag lämnade Grenoble var massa blommande körsbärsträd, gjorde den redan underbara resan fulländad.